Jag är en kille i fyrtioårsåldern som länge har känt en familj som blivit utsatta för extrema trakasserier och bråk från en psykiskti sjuk människa. Han bråkade mellan 1993 – 2001. Sedan 2001 har det lett till att denna person spridit ut lögner och hemskheter om familjen, något som – tro det eller ej – har lett till att stora mängder av folk nu på varierande sätt bråkar emd familjen. Det finns folk som är tillsagda att bråka med denhär familjen. Familjen har inte gjort något som helst ont mot dessa människor, de här personerna är bara tillsagda att ofreda, bråka och i största allmänhet jävlas. Och det sjuka är att de går med på det. Det gör de genom att blänga på familjen när de får se de, liksom även fanatiskt skratta åt familjen. Inte för att de själva har något emot denhär familjen, det är för att de är tillsagda att göra det. Det hela handlar om att de är rädda för konsekvenserna om de inte skulle göra som de var tillsagda. Om inte samhällets pålagda aggressivitet mot familjen upphör kan man ju inte garantera för en och annan av de tillsagda personerna och deras familjers säkerhet… Det är bara att fortsätta att bråka om man vill råka illa ut, eller om man vill att de egna familjemedlemmarna ska få det svettigt.

• Överdrivet aggressiva och onaturliga blickar mot familjen avsedda att locka fram en reaktion och få familjen att känna obehag och rädsla. Dessa tillsagda människor har ingenting emot familjen. Det är bara en yttre fasad de har när de får de familjen.
• I trafiken blänger enskilt folk när de får se familjens registreringsnummer. Man blänger, distraherar och på alla sätt och vis bråka och försöka provocera fram ett brott. Det är mycket tydligt att dessa människor längtar ihjäl sig efter at själva bli utsatta på samma sätt, och vem vet en dag kanske en och annan kommer få det svettigt.
• De är tillsagda att provocera fram en reaktion, helst så våldsam som möjligt så att det ska heta att det var familjen som startade när det i själva verket var de själva som startade.
• Man försöker vända familjens vänner mot de. Tänk dig att du umgås med en person som du gillar, dina bästa vänner. Ett litet tag senare vill ”helt plötsligt” inte de vännerna känna en längre, trots att man haft det jättetrevligt bara några dagar/veckor tidigare. Detta har man försökt göra många gånger, men några har inte velat låta sig påverkas av dessa sjukligheter som sägs i deras öra. Förtal och andra liknande saker avsedda att försämra relationen med familjens vänner.
• Genom att gapskratta, flina och håna familjen ute i samhället försöker man med alla medel få familjen att må dåligt och känna sig illa till mods. Även dessa människor är tillsagda att göra det varje gång de får se familjen.
• Inte ens i hemmet får man någon lugn stund. Nej, ibland händer det att folk kör utanför bostaden och blänger på fanatiska vis mot familjen – bara för att de är tillsagda att göra så. Visst, men då får de räkna med samma behandling tillbaka.

Ja, bakgrunden till det här är ju såhär:

Jag känner - och har under flera år känt en familj som länge haft en sinnessjuk människa efter sig ända sedan en skilsmässa 1993. Han har vägrat att lämna de ifred, då han dragit in exfrun i konstanta domstolsförhandlingar (främst mellan 1993 och 2001). Den här personen har suttit utanför familjens hus nattetid flera gånger i veckan och smällt smällare över hustaket, förstört in trädgården, kastat in allt möjligt på trädgården (t o m låg det en morgon en död fågel i trädgården). Mellan perioden 1993 – 99 uppehåller sig exmaken säkerligen flera hundra gånger inne i trädgården utan att polisen gör något åt saken, förutom att samla brottsanmälningarna på hög.

Exmaken drog in exfrun i konstanta domstolsförhandingar mellan åren 1993 – 2001. Hon har alltså suttit i samtliga av Stockholms stads domstolar, liksom även i Sollentuna (där kvinnan ochn barnen bodde) liksom även en domstol i Göteborg. Vad samhället inte inser är att denna psykotiska människa utnyttjat rättssystemet för att bråka med sin egen familj. Det brukar kallas rättsmisbruk i allmänhet. Avsikten med detta har inte varit att få rätt i domstolen, det har varit att bryta ned kvinnan fullständigt med alla konstanta domstolsförhandlingar.

Ett av de mer extrema fallen var när en domstolsförhandling inplanerades till den yngsta sonens födelsedag – i Göteborg. Dagen efter skulle en annan domstolsförhandling inträffa i Stockholm. Det var tänkt att kvinnan skulle sitta och drillas inne i domstol på sonens födelsedag och sedan komma hen helt slutkörd. Min fråga är: är rättsmissbruk lagligt i Sverige? Antagligen, eftersom denhär exmaken fortfarande inte har gripits. Vilket samhälle Sverige är! Fyfan vad jag skäms för att vara svensk! Poliser som inte ingriper nänr man behölver de. Nej de sitter ju på stationen och tar en fikapaus eller kollar på fotbolls VM. Det fattar ju vem som helst att de inte bara kan stänga av TV:n och åka och gripa ett psyko som terroriserar en familj. Nej nej, det får man ta hand om själv.

Exmakens norska sambo som han träffade 1994 följde flera gånger med honom. Massor av hot per telefon skedde - inte bara mot kvinnan och barnen - utan även mot barnens morföräldrar i Göteborg. De var i åttioårsåldern då och fick stå ut med hån, flin perversa tilltal från sambon - som var ombedd att göra så. Efter an avslutad domstlsförhandling 1996 gick hon rätt fram och slog barnens 87-åriga morfar så han nästan tappade andan. Domaren "märkte inget" men det gjorde däremot två nämndemän som blev mycket upprörda. I april samma år slutar den yngsta sonen att gå till pappan mer, då alltmer updagats om vad pappan gjort. I december sama år förlorar pappan vårdnaden om båda sönerna. Men den äldsta av de tre sönerna tvingas bo hos pappan. När äldsta sonen hälsar på bröderna och mamman går han upp mitt i natten och ändrar inställningsrna på larmet vilket leder till att det inte går at öppna nästa dag. Polisen gjorde inget åt det. Nej nej, för Guds skull. Polisen kan man inte lita på att de sköter sitt jobb i det här landet. Man får klara sig helt själv när saker som detta, eftersom varken polisen eller myndigheter i det här menlösa samhället har någon jävla empati för barn och kvinnor. I Sverige finns det inget som heter rättvisa.

Samtidigt fortsätter pappans trakasserier och massiva ofredande på nätterna - och även vissa dagar - utan en lugn stund. Inte gör polisen något åt saken, nej nej. Det orkar de inte. De tar emot anmälningarna som bara blir fler och fler och lägger de i lådan.

En gång går han fram och gör en stor repa på exfruns bil. Han spränger ett elskåp i området så att ett helt område blir av med elen en natt. Han hänger var och varannan natt i familjens trädgård fastän barnen sagt till honom att de inte vill träffa honom, men likt en fanatiker fortsätter han. Exmaken tvingade barnen att träffa honom – de fick inte säga något om den saken. Han kom även till barnens skolor några gånger för att locka med de från skolan och prata med de – fastän han visste att barnen inte ville träffa honom.

Polisen gjorde inget, inget, inget, inget och åter inget... De bara blundade för alltsammans trots att de fick in anmälning efter anmälning efter anmälning… Familjen levde då – och lever fortfarande som flyktingar i sitt eget land.

Allt detta leder till at familjen tvingas flytta från huset slutet av år 2000. De flyttar ner till barnens morföräldrar nere i Göteborg. Av detta blir exmaken så fruktansvärt arg att han åker upp till huset och spränger sönder familjens brevlåda. Ren tur att ingen kom till skada i den stora smällen som sedan inträffade. Exmaken blir förbannad över att han nu inte kan trakassera familjen dagligen pga det långa avståndet. Barnenns pappa skickar även ett brev till de sociala myndigheterna i Askim (där familjen flyttar till) och förtalar och sätter ett flertal psykiska diagnoser på exfrun utan några som helts belägg. Han skriver t o m under med sitt namn. Han skriver om ett flertal diagnoser på henne och försöker övertala de sociala myndigheterna att han är den bästa vårdnadshavaren för barnen. Kvinnans advokat säger att han aldrig sett något så hemskt skrivet om en person under hela sin karriär som advokat (och då har han ändå varit advokat i säkerligen femton år).

Bara tre månader senare, i mars 2000, dyker han upp utanför barnens skola i Hovås utanför Göteborg. Han själv står utanför skolan och spanar efter de medan hans sambo är inne på skolgården och letar frenetiskt efter hennes sambos barn. Hon får syn på yngsta sonen och ropar högt över hela skolgården ”hej” och namnet . På väg in till skolan får han se pappan stå utanför och vinka sadistiskt. Yngsta sonens lärare blir utom sig av ilska över vad som hände den dagen.

Under det kommande året 2000 – 2001, är exmaken långa perioder i Göteborg där han bor hos en god vän. Han kommer ofta hem till deras adress och bråkar och ställer till väsen. Hans mål är att sätta skräck i barnen, exfrun och området. Han stäler sig och kikar in genom fönstret (likadant som han brukade göra när familjen bodde i Stockholm). Vid ett tillfälle sitter även exfrun och hennes far i en bil i närheten. Exmaken får se detta och går av, både han och sambon går runt bilen och kikar in. Han gör en honnör mot sin fd svärfar rikrigt nära fönstret där svärfadern sitter. Sambon gör likadant och skriker ”öppna fönstret”.

Vad som sen sker det kommande året är inget annat än en fullskalig hetsförföljelse mot barnen och exfrun, då hot, hjärntvättning och manipulation från exmaken får folk i samhället att börja bråka med familjen. Folk blänger och tittar aggressivt på ett nästan fanatiskt vis och uppträder likadant i sättet. Hånflin och folk som – är tillsagda att – garva när de får se familjen. Folk blänger på familjen i trafiken, för att man ska bli så arg att man förlorar kontrollen. Då ska det heta att man själv spårade ur och startade allting. Det handlar om ett extremt och utstuderat ofredande. Folk visar verkligen inte någon empati över huvud taget. Självklart är det långt ifrån alla som håller på så, det rör sig om några procent i samhället som ägnar sig åt detta. Det är tydligt att de tar exmakens parti – trots allt han har gjort med åren mot familjen.

Trakasserier mot fd svärföräldrarna sker i stor skala, främst åren 2000 – 1. Då ringer exmaken och hans sambo upp de och tilltalar de på perversa sätt, flinar, hånar osv. Trakasserierna mot barnens morföräldrar, såsom klotter och förstörelse på huset, dessutom sker även nedskräpning i brevlådan och liknande. När vissa kör förbi blänger de in mot parkeringen. Vissa kör fort förbi, saktar ned extra mycket för att blänga, vissa t o m stannar en stund och blänger in. Dessa typer av utstuderat ofredande sker i stor utsträckning fortfarande, trots att familjen bor i Stockholm nu. Denhär behandlingen mot en enskild familj skulle Sverige straffas hårt för!

Framemot hösten 2001 förlorar pappan umgängesrätten av Svea Hovrätt p g a hans mycket olämpliga beteende gentemot exfrun och barnen. Domstolarna finner ingen anledning till att pappan ska få ha någon rätt till umgänge efter allt han gjort – bara dittills.

När barnens morfar dör i september 2002 skickar han ett SMS till exfrun och säger att han minsann ska fira dödsfallet med champagne i dagarna tre. På Frölundapolisen finns en polis som hjälper familjen lite. Han kör utanför kyrkan på begravningen i sin polisbil för att hålla eventuella ”ovälkomna” borta. Men vad händer? Bara några veckor senare blirhan ombedd att gå i förtidspension… Det handlar inte om det. Denhär polisen har skött sitt arbete som poliser ska göra, men det gillade visst inte ledningen. Den här polisen hade inte gjort något fel, han hade bara skött sitt jobb och var långt ifrån pensionsåldern. Det kom väldigt oväntat sa han själv. Frölundapolisen gillade inte att han hade hjälpt familjen i denna svåra tid, de hade väl snarare sett att en fullständig attack mot familjen hade skett på begravningen. Det sägs ju att polisen är lagens väktare. Okej, men inte Frölundapolisen, de beter sig precis som legitimerade nazister.

Mot hösten 2003 eskalerar mobbningen på skolan i Göteborgsorten och stämningen blir nästan outhärdlig. Samtidigt fäller JO Frölundapolisen för sitt mycket olämpliga beteende och riktar mycket skarp kritik mot de, eftersom de enligt JO har brustit i ansvarstagande.

Som mest hysteriskt var det 2003 – 5, då familjen tvingades flytta tre gånger. I december 2003 flyttade de upp till Stockholm till ett fint hus i Sollentuna. Men efter enbart nio månader, i augusti 2004, tvingas de flytta pga liknande bråk och trakasserier från enskilt folk. Likadana trakasserier sker här i detta utbredda förtal och hets.

När familjen – återigen – tvingats flytta 2004, flyttar de till Göteborg. Som om detta inte räcker fortsätter bråket där. Men det värsta bråket börjar inte förrän i tidigt i mars 2005. Bortsett från en mycket uppmärksammad händelse den 24 september 2004. Polisen i Västra Frölunda stannar då kvinnan i trafiken. Helt utan anledning blir polismannen helt vansinnig och bankar och slår på biltaket med ett ansikte som var helt kokrött – observera att det hela beteendet var pålagt och inte menades det minsta, polismannen hade bara fått höra at han skulle göra det han gjorde. Avsikten var klockren, han ville sätta skräck i kvinnan och få henne att känna sig illa till mods. Med åren har jag genom mina kontakter fått tag i den polismannens namn, vilket jag av integritetsskäl inte vill uppge här.

Nästa antion från Frölundapolisen kom den 8 mars 2005, på den internationella kvinnodagen.  De anordnade en fejkad hastighetskontroll för at sätta åt kvinnan. De anklagade henne för att ha kört 20 km för fort. Det kunde dock inte bevisas på film, trots att de sa att de hade allt på film... Vad som dessutom hör till saken är att under samma period befann sig kvinnans exmake i Göteborg… Frölundapolisen är inte några lagens väktare, de beter sig precis som brottslingar, legitimerade nazister i polisuniform. Om de säger motsatsen vill jag MYCKET GÄRNA bevisas motsatsen. Annars tänker jag fortsätta ha denhär synen på de kriminella avskummen, de människohatande missfoster som finns inom Frölundapolisen.

Under samma period skedde också ett bråk på en mack i Mölndal. En man i 50-årsåldern får ett raseriutbrott utan någon anledning och börjar skrika och hojta likt en galning. När kvinnan bara svarar lugnt och stilla med ett leende på läpparna blir mannen bara ännu tokigare och desperat för at komma på något att göra. Även nu var exmaken i Göteborg…

När barnens mormor ligger på ett ålderdomshem inne i Göteborg 2004 – 6, blir hon uppringd av en dam med norskt uttal flera gånger. Misstankarna riktas omedelbart mot exmakens sambo. Inte ens på ålderns höst kan man få någon lugn och ro. Enligt min mening skulle de som ägnar sig åt detta HALSHUGGAS!!!! Sen skulle man spela fotboll med dendär sambons och exmakens huvud! Jag vet att det låter helt sinnessjukt att säga, men mitt hat mot dehär människorna är helt oöverstigligt! Ingenting i världen kan få mig att lugna ner mig i min starka avsky för dehär billiga jävla kräken som skulle slängas in i en tortyrcell resten av sina liv och dagligen som nattligen stå ut med frenetiska elchockar mot underlivet dag som natt, kokhett vatten i ansiktet, avslitande av håret, konstanta och helt outtröttliga smällar, sparkar och slag mot huvud, ansikte och mage. Sen skulle man sparka sönder exmakens kulor!!!! Så skulle man pissa de rakt i ansiktet!! Det är et enda straffet de förtjänar. Man skulle få de att fullständigt gå under! Att ge sig på gamla, försvarslösa människor förtjänar det absolut hårdaste straffet i samhället. Sen att dessutom bråka och förpesta tillvaron för sina egna barn, fyfan, dendär exmaken skulle inte finnas, inte finnas, inte finnas, inte finnas! Normalt sett är jag emot all form av omänskligt behandlande av folk, men inte när det gäller den där exmaken och hans sambo (som dock gick från honom för ett par år sedan). De två kan ha det – och alla de som är tillsagda att bråka med familjen trots att familjen inte gjort de ett skit! För denhär pappan och hans sambo har under åratal försökt förstöra och förpesta om vartannat och gjort allt han kunnat för att förstöra – förstöra för sina egna barn. Om Sverige ska kalla sig för ett demokratiskt land bör man ju liksom ta hand om psykiskt sjuka människor. Annars är det fantamej ingen demokrati!